Rasinformation      Saxat från Schnauzerringens hemsida     

Ursprung och mentalitet                                                                                                                                                                                                                           

  "Mellan"schnauzern anses vara den ursprungliga schnauzern och från den har riesen och dvärg senare utvecklats.

Man brukar anse Bayern i Sydtyskland vara den ursprungliga plats där schnauzern framavlades. De var rejäla, ganska orädda gårdshundar som fick göra rätt för sig genom att vakta men framför allt genom sin utomordenltiga förmåga som råttfångare( orsaken till att kupera öron och svans var för att förhindra råttbett). Omkring 1850 accepterades schnauzern som egen ras med bestämda rastypiska drag.

Schnauzern har aldrig varit någon modehund vilket säkert har varit lyckosamt för uppbyggnaden av en frisk och stabil stam.

Tempramentet är parat med lugn, godmodighet och lekfull tillgivenhet. Den är ofta mycket barnkär och omutligt vaksam utan att vara skällig. Den är klok, läraktig, orädd, uthållig och motståndskraftig mot väder och vind. I rasegenskaperna ingår vaktinstinkt och återhållsam inställning till främlingar utan att visa aggressivitet eller rädsla. I vissa fall en rätt egensinnig ras som fodrar en konsekvent fostran. Genom sina egenskaper ställer dessa hundar rätt stora krav på den som fått förmånen att bli en schanuzerägare. Den som håller ut belönas med att få en fin kompis, som lyder minsta vinkt (nåja, allt är relativt). Den för ägaren en ganska krävande uppväxttid med en livlig, energisk valp, gör att satsningen på fostran till slut myntat uttrycket: En gång schnauzer - alltid schnauzer

Du måste lägga ner en hel del arbete för att få ut det bästa möjliga av din hund. I gengäld får du en frisk, pigg, alert, trevlig och lättskött hund, lika användbar i bruksarbete och lydnadnsringen som "bara" familjehund.

Pälsvård                                                                                                                                                                        

Ett av schnauzerns särdrag är den sträva pälsen. För att kunna bibehålla strävheten och i vissa fall erhålla den krävs att man regelbundet tar bort döda hår (trimmar) för att kunna ge plats åt ny päls. Att trimma hunden kan ta tid och vara besvärligt men ger en hund med vacker peppar/salt färg vars päls stöter bort smuts och vatten. Det är också nyttigt för våra ofta stöddiga och envisa schnauzrar att de märker att vi kan vara lika envisa och bestämda när det gäller att de ska sitta stilla på bordet och låta sig hanteras. Att raka eller klippa schnauzern är naturligtvis enklare men pälsen blir förstörd, den blir mjukare och mjukare ju mer den rakas. Dessutom försvinner peppar/salt pigmenteringen, färgen blir istället jämngrå. Dessutom försvinner den smuts- och vattenavstötande egenskapen.  Om du  har en tanke på att ställa ut din schnauzer har du inget val, pälsen måste trimmas.

© Schnauzerringen