Rasinformation
Schnauzer Saxat från Schnauzerringens hemsida
Ursprung och mentalitet
"Mellan"schnauzern anses vara den ursprungliga schnauzern och från den har riesen och dvärg senare utvecklats.
Man brukar anse Bayern i Sydtyskland vara den ursprungliga plats där schnauzern framavlades. De var rejäla, ganska orädda gårdshundar som fick göra rätt för sig genom att vakta men framför allt genom sin utomordentliga förmåga som råttfångare( orsaken till att kupera öron och svans var för att förhindra råttbett). Omkring 1850 accepterades schnauzern som egen ras med bestämda rastypiska drag.
Schnauzern har aldrig varit någon modehund vilket säkert har varit lyckosamt för uppbyggnaden av en frisk och stabil stam.
Temperamentet är parat med lugn, godmodighet och lekfull tillgivenhet. Den är ofta mycket barnkär och omutligt vaksam utan att vara skällig. Den är klok, läraktig, orädd, uthållig och motståndskraftig mot väder och vind. I rasegenskaperna ingår vaktinstinkt och återhållsam inställning till främlingar utan att visa aggressivitet eller rädsla. I vissa fall en rätt egensinnig ras som fodrar en konsekvent fostran. Genom sina egenskaper ställer dessa hundar rätt stora krav på den som fått förmånen att bli en schnauzerägare. Den som håller ut belönas med att få en fin kompis, som lyder minsta vink (nåja, allt är relativt). Den för ägaren en ganska krävande uppväxttid med en livlig, energisk valp, gör att satsningen på fostran till slut myntat uttrycket: En gång schnauzer - alltid schnauzer
Du måste lägga ner en hel del arbete för att få ut det bästa möjliga av din hund. I gengäld får du en frisk, pigg, alert, trevlig och lättskött hund, lika användbar i bruksarbete och lydnadsringen som "bara" familjehund.
Pälsvård
Ett av schnauzerns särdrag är den sträva pälsen. För att kunna bibehålla strävheten och i vissa fall erhålla den krävs att man regelbundet tar bort döda hår (trimmar) för att kunna ge plats åt ny päls. Att trimma hunden kan ta tid och vara besvärligt men ger en hund med vacker peppar/salt färg vars päls stöter bort smuts och vatten. Det är också nyttigt för våra ofta stöddiga och envisa schnauzrar att de märker att vi kan vara lika envisa och bestämda när det gäller att de ska sitta stilla på bordet och låta sig hanteras. Att raka eller klippa schnauzern är naturligtvis enklare men pälsen blir förstörd, den blir mjukare och mjukare ju mer den rakas. Dessutom försvinner peppar/salt pigmenteringen, färgen blir istället jämngrå. Dessutom försvinner den smuts- och vattenavstötande egenskapen. Om du har en tanke på att ställa ut din schnauzer har du inget val, pälsen måste trimmas.
© Schnauzerringen
Standard för
AFFENPINSCHER
Affenpinschern hölls ursprungligen som sällskapshund i ett område i sydtyskland. Rasens anfäder finns avbildade på träsnitt gjorda av konstnären Albrecht Dürer (1471 - 1528). Rasen registrerades första gången i Tyskland år 1879. Denna vid föregående sekelskifte mycket populära dvärghund utvecklades ur den strävhåriga pinschern. Det aplika uttrycket förstärktes av den sträva hårkransen runt huvudet. Färgerna varierade från enfärgat gulaktigt, rödbrunt eller gråvitt till mörkgrått, gråsvart eller helsvart.
Affenpinschern är strävhårig, liten och kompakt med ett aplikt uttryck.
Förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd skall vara sådant att rasen ser så kvadratiskt byggd ut som möjligt.
Till sättet är affenpinschern oförskräckt, vaksam, envis och tillgiven, ibland med temperamentsfullt humör. Den är en trevlig familjehund på alla sätt och vis.
Skallpartiet skall snarare vara rundat än långt. Det skall vara väl välvt med markerad panna men får som helhet inte vara för tungt.
Stopet skall vara väl markerat.
Nostryffeln skall vara rund, fyllig och svart.
Nosryggen skall vara rak (inte uppsvängd) och kort.
Läpparna skall vara strama och svarta.
Fulltaligt (42 tänder) bett med rent vita tänder. Underkäken skall skjuta ut framför överkäken och vara lätt uppsvängd. Incisiverna skall vara så regelbundet placerade som möjligt på en svagt avrundad linje. Hörntänder och incisiver får inte synas när munnen är stängd, inte heller tungan. Avsaknad av två P1:or, två P2:or eller två P3:or eller en kombination av två av dessa tänder tolereras.
Ögonen skall vara mörka, tämligen stora och ganska runda med tätt åtliggande, svartpigmenterade ögonkanter. Ögonen skall vara inramade av längre, sträv päls.
Öronen skall vara högt ansatta, liksidigt framåttippade och V-formade. De inre öronkanterna skall ligga tätt mot huvudet. Ståndöron skall vara små, bäras symmetriskt resta och vara så upprättstående som möjligt.
Halsen skall vara rak, kort och stark. Den skall vara kraftig vid ansättningen. Huden på halsen skall vara tätt åtliggande utan att vecka sig.
Kroppen skall vara kraftig, kvadratisk och kompakt.
Överlinjen skall slutta lätt bakåt i en nästan rak linje från manken.
Manken skall vara överlinjens högsta punkt.
Ryggen skall vara kraftig, kort och stram.
Ländpartiet skall vara kort och kraftigt. Avståndet från sista revbenet till höften skall vara kort, vilket ger affenpinschern ett kompakt helhetsintryck.
Korset skall vara kort, lätt avrundat och omärkligt övergå i svansansättningen.
Bröstkorgen skall endast vara lätt välvd utefter sidorna men i övrigt ha tämligen god välvning och nå nedanför armbågen.
Buklinjen skall vara måttligt uppdragen. Underlinjen och överlinjen (från manke till svansansättning) skall vara ungefär parallella.
Svansen skall vara naturlig (okuperad). En svans som är formad som en sabel eller skära eftersträvas.
Rörelser:
Frambenen skall vara starka, raka, parallella och inte marktrångt ställda.
Skulderpartiet skall vara väl musklat. Skulderbladen skall vara långa, snedställda (ca 45 grader) och sluta tätt an mot kroppen.
Överarmarna skall sluta tätt an mot kroppen. De skall vara starka och väl musklade.
Armbågarna skall sluta korrekt an mot kroppen och varken vara inåt- eller utåtvridna.
Underarmarna skall vara starka och väl utvecklade. De skall från alla sidor sedda vara raka.
Handlovarna skall vara stabila och starka.
Mellanhänderna skall sedda framifrån vara raka. Sedda från sidan skall de vara lätt snedställda mot underlaget. De skall vara väl utvecklade och väl musklade.
Framtassarna skall vara korta och runda med tätt slutna och välvda tår (kattfot), härdiga trampdynor och korta, svarta, starka klor.
Bakbenen skall sedda från sidan vara snedställda och måttligt vinklade. Sedda bakifrån skall de vara parallellt ställda.
Låren skall vara väl musklade och breda.
Knälederna skall varken vara inåt- eller utåtvridna.
Underbenen skall vara långa och starka.
Haslederna skall vara måttligt vinklade.
Mellanfoten skall vara lodrätt ställd mot underlaget.
Baktassarna skall vara något längre än framtassarna, med tätt slutna och välvda tår och korta, svarta klor.
Rörelserna skall vara avspända, flytande och trippande med måttligt påskjut av bakbenen. Sedda fram- och bakifrån skall rörelserna vara raka och parallella.
Saxat ur Affenpinscherklubbens hemsida